LoveLind

Staden Stockholm har sina bra dagar. Personligen är jag ju oftast så koncentrerad på mina egna ständigt fantastiska dagar, så jag har sällan tid att notera så trivala ting som staden Stockholms bättre dagar, men idag var jag plötsligt uppmärksam och såg att Stockholm inte bara är fylla, horribel trafik och nattöppna 7eleven, det är även ljus, liv och rörelse. Detta ändrar dock inte min åsikt om att jag har fått nog av staden Stockholm, men det gör så att min känsla gentemot Stockholm mildras till den grad att jag inte börjar skrika och slänga saker omkring mig så fort jag förstår att vägen jag tar leder dit, utan jag kan andas in och tänka att det är inte så farligt, jag behöver inte känna att jag aldrig kommer därifrån. Det är min fulla rättighet att, när jag vill, lämna staden Stockholm och åka hem. Eller någon annanstans för den delen!



Vackert! Jag älskar Stockholm, som stad. Jag tycker personligen att Stockholm är den vackraste staden i hela VÄRLDEN! Men däremot är jag så trött på Stockholm. Jag har varit där för mycket av anledningar som jag inte själv rått över, på grund av händelser jag kanske egentligen skulle slippa delta i. Men jag märker nu att när jag åker dit, av egen fri vilja, att jag faktiskt tycker om Stockholm. Jag känner mig hemma i Stockholm på ett annat sätt än... hemma. Jag känner mig trygg på ett väldigt riskabelt sätt, jag känner mig lugn på ett i jämförelse hektiskt sätt. Stockholm är min stad. Täby är mitt hem. Så är det bara.