Kan ni tänka er...!
"Härom dan', när jag var på IREA, då köpte jag ett par så fina skooor...!"
Fröken Susegård, När månen går med långa ben.
Jag måste leta fram det kassettbandet - och en bandspelare - och lyssna igen. Det är konstigt vad man minns egentligen. "BÄCKAHÄSTEN!!!"
Från det ena till det andra...
Var är Cican? Varför är hon inte i skolan?
Ja, vad gör Cican den här veckan?
Jo men, hon dansar ju den här veckan!
På dagarna?!
Ja, men det var ju den där grejen i Globen...
Juste!!!
OH YEAH!!! Igår invigdes denna dansvecka på arenan i Globen där en flashmob-trappdans ägde rum och idag följs det upp av GOOOOOOOD Feeling i Annexet och Wellness-dansen på arenan! MYCKET bättre än skola!!!
Så nu sitter jag här med tupperat hår och en kopp varmt vatten med honung för min stackars hals...
Ja, jag har ingen röst heller. Heja! Men dansa kan jag iaf!!! (ALLTID...)
Nej, nu ska jag gå och sminka mig så busschauffören blir rädd!
REGNIGA KRAMAR TILL ER ALLA!!!
Adiós Barcelona!
Oh hjälp!!!
Sista kvällen i Barcelona.
Tänka sig att en stad kan ge så mycket! Jag älskar allt; människorna, språket, värmen, rean, havet...! Det är fantastiskt!!! Jag skulle kunna bo här, det är så fint och hemtrevligt och alla är så pratglada och roliga och JAG VILL ÅKA HEM!!!
Hemlängtan är så underligt egentligen. Men oj, vad jag längtar hem! Jag vill verkligen inte lämna Barcelona men jag vill verkligen hem. Jag har köpt så mycket fina saker som jag vill visa mina systrar och jag har köpt så mycket presenter till min familj som jag vill hem och ge! Och jag är brun och blond och jag vill mobba Flic och Is för att de är bleka och har haft regn på sig när jag har legat på stranden och stekt och suttit i solen och ätit glass! Jag vill kunna lägga mig på soffan och titta på film... Ja. Hem.
Mams och mormor kommer och möter mig på flygplatsen och så ska vi äta lite mat där och jag kommer antagligen prata oavbrutet om resan... heh. Sedan vinkar de av mig och jag sätter mig på dagens då tredje flyg för att dra vidare till Blekinge där papi möter upp mig och kör hem mig till Nogersund! Åh och då ska Flic och Is få alla sina presenter!!! Jag längtar hem!
Jag måste komma tillbaka till Barcelona!!! MåstemåsteMÅSTE!!! Jag trivs så fruktansvärt bra här! Det är helt otroligt! Jag måste tillbaka någon gång! Jag älskar Barcelona!
Hem imorgon!!! <3
17-18
GOD NATT 17.
SES IMORGON 18.
VÄNNER
De lyssnar när man pratar.
De skrattar när man snubblar.
De kramar när man gråter.
Man kan lita på dem.
Man kan retas med dem.
Man kan bråka med dem.
Vänner är knasiga.
Vänner är mysiga.
Vänner är viktiga.
Utan vänner vore livet ensamt.
Utan vänner vore dagen tråkig.
Utan vänner vore huset tomt.
Mina vänner är bäst.
Mina vänner är galna.
Mina vänner struntar i vad man säger och envisas med att förfira ens födelsedag med sång och presenter.
TACK för att ni gjorde den här dagen underbar!!! See you on the other side! ;)
Jag skall aldrig bliva stur!
Det här är helt galet. Imorgon är min sista dag som 17åring. My life is flashing before my eyes!! Eller?
Jag trodde aldrig att jag skulle fylla 18. Jag har alltid vetat att jag någon gång faktiskt ska fylla 18, men jag trodde aldrig riktigt det. Precis som man vet att man ska börja gymnasiet men man vågar liksom inte tro att man faktiskt ska bli så stor, att det faktiskt ska hända. Men nu har jag verkligen bara en liten dag kvar innan jag blir stur. Holy schmoly.
Det känns lite overkligt. Det känns konstigt i magen, lite så där pirrigt fast lite illamående... Lite som att det här inte egentligen händer. Men jag är rätt säker på att det faktiskt gör det. Annars har vi storstädat hela huset i onödan och då skulle inte mamma bli så glad.
Nej, nu fick jag slut på fantastiskt bra och kloka saker att säga (....)
GOD NATT.
Snart så...!!
Snart är det VÅRSHOW på Tibble Teater!!! Sway ftw! Snart snart snart kommer vårshowen som jag väntat på i tio år, vårshowen då Linjen inte är "dem" utan "vi"!! Vårshowen då klackarna sitter på mina fötter!! Vårshowen som jag längtat efter sååå länge nu!!!
HOLY. Det kommer verkligen att hända!!! Wiiiiieee!! TAGGATAGGATAGGA!!!!
Imorgon blir det inköp av löshår och dance skins och sedan är det REP!! Heja heja!!! NU KÖR VI TA MIG TUSAN!!!
Inte OK
Jag avskyr när människor jag tycker om och litar på inte litar på att jag behöver dem. DET ÄR VÄL ÄNDÅ MITT VAL?! Om jag säger att jag behöver dig så menar jag det verkligen. Logiskt, eller hur? Om jag säger att dina råd hjälper, då gör de verkligen det!! Om jag hade tyckt annorlunda hade jag ju hållit tyst!!!
Den dagen människan slutar hacka ner på sig själv ska jag supa mig stupfull och tatuera in hela barbafamiljen på ena skinkan. I DARE YOU!
Instinkt
Så... Om min instinkt säger höger med mitt förnuft säger vänster... Vad gör jag?
Om jag känner för, och då menar jag verkligen KÄNNER för si, men jag vet att jag egentligen borde göra så...
My head is i saying....
My heart is saying...
I just end up doing nothing.
Got to change that.
Okay,
I'm starting that change first thing tomorrow!
Night night.
Änglar
Det är lustigt, livet. Det tar ofta så lång tid innan man verkligen lär sig hur saker fungerar. Man kan få det berättat för sig så många gånger och ändå inte förstå. Man måste få lära sig på egen hand, i egen takt. Det är så otroligt irriterande att man inte bara kan applicera sina egna kunskaper på andra, så de slipper gå igenom den långa processen att lära sig på egen hand. Men det kanske är precis det som är poängen. Med livet, menar jag. Att lära sig. Man lär sig om sig själv; hur fungerar jag? Vad är typiskt för mig? Hur reagerar jag i olika situationer? Man lär sig om sina medmänniskor; hur fungerar de? Hur ska jag bemöta dem? Vad vill de att jag säger och gör, hur vill de att jag handlar? Man lär sig om livet. Lära sig har jag nämligen hört att man gör hela livet. Och om man kunde allt från början... vad gjorde man med livet då? Jag bara önskar ibland att det gick att lära ut, att man kunde bespara folk den mödan att lära sig själva. Jag önskar att jag kunde hjälpa till.
Just sayin'...
Hellre kämpar jag och ger allt jag har nu och vet att jag inte kunde gjort mer än att jag ger upp och vänder ryggen till och aldrig får veta hur utgången skulle sett ut.
Makes some sense?
Blankt
Hälsan först
Jag låter inte mig själv bli frisk. Jag tänker; NU MÅR JAG BRA! och det gör jag väl, jämfört med feber och frossa, men jag mår inte så bra som jag borde. Jag är inte riktigt frisk. Jag hostar lite och har smått ont i huvudet. Men jag tänker att jag kan träna fyra pass under en dag för att sedan vakna nästa morgon och ha feberont i hela kroppen och en borttappad röst. Hallelujah. Men nu ska det bli ändring! Jag kan inte hålla på så här, jag MÅSTE ta hand om mig själv! Så idag ska jag inte dansa. Jag ska åka dit och titta för jag känner att jag skulle kunna dansa (fast jag inte kan prata och fast jag har så ont i näsan att jag nästan inte kan andas...) så jag lugnar ner mig en nivå och låter bli att dansa men åker till lektionen. Jag missade förra veckan och jag vill inte missa igen!!! Plus att man måste smsa eller mejla om man är borta och jag vet inte om jag ska skriva på engelska eller svenska... eller ungerska? Jobbigt läge.
Nej, dansa blir det inget av, men nu bär det av till Solna för att sitta i två timmar... *suck*
God Morgon!
Those days
"I remember those days."
I don't really remember those days. Kind of wish I did. 'Cause what I remember makes me smile. Those days were probably good. So I wish I remember more.
Although... These days are wonderful. I can't remember things ever being this wonderful! So, maybe this lack of memories isn't so bad. I can make new ones, greater ones, happier ones. And so I shall!
Känslor
Grejen med känslor är att man inte kan göra någonting åt det. Man kan inte bara sluta känna, man känner oavsett. Oavsett vad man gör, hur man än försöker. Om man ändå inte behövde känna HELA tiden. Kunde man man inte bara få stänga av ibland, ett litet tag. En idé bara.
I brought this upon myself. Or... did I?
The thing with projections is that they're so easily misstaken for truth. You can make yourself believe almost everything. What do I think, how do I feel, how to react... You can control your emotions more than pretty much and therefore you can't really know what is true... Or? Can't a feeling be true even if it's somehow projected? Or could it be that you're so surprised that this feeling actually belongs to you that you convince yourself that you must have projected it at some point. Or maybe... Maybe this is true in every way it can be, and you're just so shocked because you never thought that you would feel like this, in this way, right now and so... right, so you just can't accept that this is all you, nothing projected... And on top of this you're a bit stunned by the fact that the feeling feels like this and you try by all means to make this something untrue, something you can get rid of because you are... Scared. It all comes down to this. Fear. What if you're just afraid? What do you do then? Do you linger in this feeling and wait it out, see what happens, because this really could be the best thing yet happened to you, or do you let the fear drive you off, leaving behind what might have been one of your greatest experiences? Maybe you should just wait and see.
Or maybe I'm the only one thinking like this... That's probably a possibility.
Sleep tight.
