Ytlig
1. som endast rör ett föremåls yta och inte dess innehåll
- Föraren fick endast ytliga sår.
2. som endast rör lite av det mest uppenbara, och inte går in på djupet eller några detaljer
- Jag har bara utfört en ytlig studie av ämnet, så jag är bara ytligt bekant med det.
3. som fokuserar på en människas eller ett föremåls utseende snarare än dess icke-estetiska egenskaper.
- Hon är väldigt ytlig – hon filar naglarna i timmar, men bryr sig varken om att vara trevlig mot sin omgivning eller att gå till skolan.
Jag tycker inte att ytlighet är en egenskap värd att skryta med. Det är för enkelt, det är för enkelt att vara ytlig. Man behöver inte sätta sig in i jobbiga situationer, man behöver inte bry sig...
Man kan konstant sitta och se sig i spegeln och tänka att ens största problem just nu är att man nog borde färgat håret mörkare, eller se på personen framför i kön och anta att hon är mobbad i sin skola eftersom hon har glasögon, tandställning och skelar, eller tänka att alla människor som inte är snygga automatiskt är olyckliga. Det är inte ytlighet för mig. Det är samhället som spökar.
Ytlighet är när man faktiskt bryr sig. När man på riktigt känner att livet är över när man har klippt en ful frisyr och inte kan förstå att andra kan må sämre än man själv gör. När man himlar med ögonen och skrattar med sina kompisar åt tjejen vars utseende inte klingar normens naturliga skönhet och gör narr av folk och tänker att det finns ingenting viktigare i livet än att se bra ut, ha en snygg pojkvän och 10 000 vänner på FaceBook. Då kan man inte skylla på samhället längre utan då måste man ta eget ansvar och stå upp som den ytliga människa man är.
BU
Jag har ätit ett halvt rör Pringles och druckit en halv liter mjölk.
Får jag gå och lägga mig nu?
Jag får väl sitta kvar på skolan imorgon och skriva klart uppsatsen!
Så. Bestämt.
God natt!
GÅ OCH LÄGG DIG!
Jag märker hur jag blir mer och mer så; vill inte! Varför vill jag inte? Varför har jag ingen lust? Inte vet jag. Men jag bara tycker att saker är onödiga. "GÅ OCH LÄGG DIG!" "Vill inte." Helt enkelt.
Från en sak till en annan; Ni fyra personer som läser detta, visste ni att jag har världens mest underbara vänner? Nej. Det visste ni inte. Men det har jag. Så det så. Jag har världens mest underbara vänner. De är mysiga, roliga, snälla, trevliga, coola och så där allmänt bäst. Jag tycker om mina vänner. Jättemycket. Jag är glad att jag har mina vänner. Jätteglad.
Nu ska jag sova. Jag vill inte. Det spelar ändå ingen roll, jag kommer att se ut som ett spöke imorgon också, inget att göra åt saken! Men jag ska sova i alla fall. Jag är faktiskt trött.
Sov gott.
God natt.
Dröm sött.
Puss puss.
Hej då.
"När du minst anar det"
Det innebär inte att du helt plötsligt, från ingenstans, hittar det där du letar efter. Det innebär inte att allt plötsligt löser sig utan att du lyft ett finger.
Det innebär bara att när du tar ett djupt andetag och reflekterar över ditt liv en smula, då först kommer du upptäcka att saker och ting ändrats. Du är med genom hela förändringen, men du märker den inte förrän du har ändrat allt och kikar över axeln och ser resultatet. "När du minst anar det" innebär att saker och ting inte händer när du står och glor dem rätt i ansiktet och skriker "UTVECKLAS!" "FÖRÄNDRAS!" "BLI BÄTTRE!" Saker och ting händer när du sätter dig själv mitt i händelsens centrum och utvecklas tillsammans med utvecklingen. Du kommer känna någonting, men du kommer inte att förstå förrän förändringen har skett. Då kommer du att vända dig om och storögd betrakta det som har hänt. Du vet att du var där hela tiden. Du vet att förändringen skett och kanske fortfarande sker. Du vet att du inte är färdig. Du ser att någonting händer. Du kommer undra var fasen tiden tog vägen. Var är alla dessa dagar, veckor, månader... Kanske år? Var försvann det onda? När blev allt så här bra? Det spelar ingen roll. Vad som spelar roll är NU. NU känns det, nu märks det! Du har levt i NU under hela förändringen - det är därför du inte märkt att den skett! Fortsätt med det resten av ditt liv.
Jag har aldrig förstått vad man menar med det. Och det gör jag inte nu heller. Jag kanske snackar smörja, men när jag vänder mig om och kikar över axeln... Då ler jag. För jag vet att nu är allting bättre, och jag kan med gott samvete vända mig till NU igen med vetskapen om att jag alltid kommer att ha med mig då, att jag alltid kommer kunna vända mig om och få känna mig stolt över att jag faktiskt är här NU.
Hear me out, will ya?
The first day of the last year
Om jorden nu ska gå under så kan jag iaf med gått samvete säga att jag spenderade den första dagen på domedagsåret tillsammans med mina fantastiska och underbart bästa vänner. Vi kom fram till att om året blir som första januari så kommer året att vara mörkt, inte sååå kallt, stilla och lugnt, segt men i underbart sällskap.
Jag kan leva med det.
