Hjälp

Vissa saker borde man verkligen låta vara. Eller? Borde man kanske ta upp dem och titta på dem och jobba med att acceptera att de finns? Kanske. Men om de är alldeles för laddade? Vad gör man då? Om man känner att "NEEEJ herregud det här går inte!" Vad gör man då? Låter man det bara vara eller tar man upp det igen från lådan man lagt det i, i förhoppningen att man skulle slippa se det igen, och fortsätter att försöka?

Loneliness is... whatever.

For some reason I felt like writing this in english. I really don't know why. Maybe 'cause my friend writes in english and I just want to be like her so bad...! It must be that! Or maybe I think that whatever I write in english I don't have to feel so damn close to. Could be one or the other. Or both. Is it both? Makes most sense.
But it's true. I don't feel as close to the words I write in english as I do to the swedish words I write. Maybe it's 'cause I understand swedish better? 'Cause I do - makes sense... So it's somewhat easier to write in english, to write deeper in english, 'cause I don't have to feel so bloody much. And what I'm about to write is deep. At least I think it is...

Loneliness. You know what that is? For real I mean. No, wait... That was silly. Loneliness always is loneliness. But have you ever felt that? Honestly. Have you ever felt really lonely? No fun it is, to feel lonely. To feel that nobody wants you the way you want somebody to want you. Doesn't have to have anything to do with boyfriend/girlfriend-wanting. Just wanting. That nobody needs you the way you want somebody to need you. Or that you really need something that you don't have, something that nobody around you seams to wanna give you? Am I making any sense? No. I think not. But it's late and I'm gonna finish this.
You know something? You are never lonely. That doesn't mean you can't feel lonely but you are never lonely. Really. There's always someone. I promise!
Just wanted to say that...

Now I'm gonna sleep. My eyes are hurting.
Good night! Kisses and hugs!

Who's daa... woman?!

Grejen var ju liksom att jag skulle ha en fet bild på Jossan när hon sitter i receptionen på Sway och bara äger stället och att jag kunde lägga ut den här och visa vilken cool kompis jag har! Men nu är det ju så att mitt minne har en tendens att svika mig ibland, och ibland är ofta tillfällen då jag av någon anledning behöver mitt minne... Men men, nu får det vara som det är för jag har märkt att det inte går att ändra på nuet. Så jag tänkte att allt går med vilja våld och silvertejp, men eftersom det förhåller sig så att jag inte i stånd till våld pga trötthet och heller inte äger silvertejp så får viljan ta över och regera. Och hur fixar man avsaknaden av bild på bästa sätt? Jo...



Precis så här blir det....! JOSSAN IS DAAH KING!
Hon kom och överraskade mig på jobbet idag och höll mig sällskap, hjälpte mig att städa och dansade med mig! DAMN hon är grym asså! Hon ba kör jäärnet!! Evrybody say WEEHO! Jossan is daa woman! Heja henne!
SÅ DETTA INLÄGG ÄR EN HYLLNING TILL JOSSAN! Puss på henne och må saturnus alla solar skina över henne!

GNATT!


BLANDAT

Har lite tid över innan dansen så jag tänkte att jag kan passa på och skriva ett litet inlägg...

HEJ!
Har värsta bästa dagen framför mig; DANS, DANS, DANS och sen FEEEEST!!
Det är skumt att vi nu gått i samma klass i över ett år och vi har inte haft en klassfest förrän nu... TAGGA!! Ska bli galet skooj!

Jag blir så trött när jag inte förstår. När jag inte förstår vad folk vill, när jag inte förstår varför folk vill vad det nu är de vill och när jag inte förstår hur folk vill att jag ska reagera när de vill saker jag inte förstår... *SNARK*
Kunde inte alla bara vara enkla? Kunde man inte bara förstå alla?! Det hade varit så mycket (tråkigare) mer praktiskt.
Be carefull what you wish for... Men jag tror nog att jag önskade att jag förstod folk bättre. Eller att folk slutade göra konstiga saker. Hm...




RSS 2.0