LoveLind

Så... Om min instinkt säger höger med mitt förnuft säger vänster... Vad gör jag?
Om jag känner för, och då menar jag verkligen KÄNNER för si, men jag vet att jag egentligen borde göra så...

My head is i saying....
My heart is saying...
I just end up doing nothing.

Got to change that.
Okay,
I'm starting that change first thing tomorrow!

Night night.

1. som endast rör ett föremåls yta och inte dess innehåll 
     - Föraren fick endast ytliga sår.

2. som endast rör lite av det mest uppenbara, och inte går in på djupet eller några detaljer
        - Jag har bara utfört en ytlig studie av ämnet, så jag är bara ytligt bekant med det.

3. som fokuserar på en människas eller ett föremåls utseende snarare än dess icke-estetiska egenskaper.
            - Hon är väldigt ytlig – hon filar naglarna i timmar, men bryr sig varken om att vara trevlig mot sin omgivning eller att gå till skolan.

Jag tycker inte att ytlighet är en egenskap värd att skryta med. Det är för enkelt, det är för enkelt att vara ytlig. Man behöver inte sätta sig in i jobbiga situationer, man behöver inte bry sig...

Man kan konstant sitta och se sig i spegeln och tänka att ens största problem just nu är att man nog borde färgat håret mörkare, eller se på personen framför i kön och anta att hon är mobbad i sin skola eftersom hon har glasögon, tandställning och skelar, eller tänka att alla människor som inte är snygga automatiskt är olyckliga. Det är inte ytlighet för mig. Det är samhället som spökar.

Ytlighet är när man faktiskt bryr sig. När man på riktigt känner att livet är över när man har klippt en ful frisyr och inte kan förstå att andra kan må sämre än man själv gör. När man himlar med ögonen och skrattar med sina kompisar åt tjejen vars utseende inte klingar normens naturliga skönhet och gör narr av folk och tänker att det finns ingenting viktigare i livet än att se bra ut, ha en snygg pojkvän och 10 000 vänner på FaceBook. Då kan man inte skylla på samhället längre utan då måste man ta eget ansvar och stå upp som den ytliga människa man är.

I know you don't believe me, but the way I - way I see it
Next time you point a finger I might have to bend it back or break it - break it off
Next time you point a finger I'll point you to the mirror

Grejen var ju liksom att jag skulle ha en fet bild på Jossan när hon sitter i receptionen på Sway och bara äger stället och att jag kunde lägga ut den här och visa vilken cool kompis jag har! Men nu är det ju så att mitt minne har en tendens att svika mig ibland, och ibland är ofta tillfällen då jag av någon anledning behöver mitt minne... Men men, nu får det vara som det är för jag har märkt att det inte går att ändra på nuet. Så jag tänkte att allt går med vilja våld och silvertejp, men eftersom det förhåller sig så att jag inte i stånd till våld pga trötthet och heller inte äger silvertejp så får viljan ta över och regera. Och hur fixar man avsaknaden av bild på bästa sätt? Jo...



Precis så här blir det....! JOSSAN IS DAAH KING!
Hon kom och överraskade mig på jobbet idag och höll mig sällskap, hjälpte mig att städa och dansade med mig! DAMN hon är grym asså! Hon ba kör jäärnet!! Evrybody say WEEHO! Jossan is daa woman! Heja henne!
SÅ DETTA INLÄGG ÄR EN HYLLNING TILL JOSSAN! Puss på henne och må saturnus alla solar skina över henne!

GNATT!

Goda nyheter: DATORN TILLBAKA!!!
Dåliga nyheter: Behövde betala extra för att få tillbaka den...

Det blev lite den där: "Hej jag vill ha tillbaka min splitternya dator som var trasig när jag köpte den och som ni sen skulle laga men inte lyckades laga som ni sen lagade igen..."
Och svaret blir: "Ja det blir 869 svenska riksdaler på det."
JASÅ! Det är SÅÅÅ det funkar! Man kan alltså köpa en helt ny dator men mjukvaran behöver liksom inte fungera från början!! DÅ är jag med.

Enligt lag så är säljaren skyldig att laga/byta ut en trasig vara (om den var trasig från början vill säga) om garantin inte har gått ut. Rimligt tycker jag. Men om mjukvaran på en dator inte funkar så ska kunden helt enkelt betala extra för det... Hm. Jag känner hur det svajar lite i logiken. Så datorn MÅSTE inte fungera helt. Det är bara hårdvaran som tillverkaren måste laga/se till att den funkar. Men mjukvara... Det är alltså upp till kunden om han/hon vill ha mjukvara som funkar och vill man det så måste man betala extra... I alla fall på SIBA för där håller man hårt i sina kunder och vill inte att de ska komma tillbaka nästa gång de behöver en dator med tveksam mjukvara. Hm.

TÄNK PÅ DEN DU, nästa gång du handlar på SIBA!

Sakta men säkert kommer känslorna tillbaka. Först några äkta skratt, efter det en liten tår som sakta faller. Vad kommer sen? Kan jag kanske få bli arg? Jag har massa saker jag är arg för, men man ska ju inte vara arg så jag har låtit bli att bli arg. Kan jag kanske få skrika och bli alldeles galen? Kan jag kanske få säga vad jag tycker? Få skälla ut alla som någonsin gjort mig arg?
Nej. Det kommer jag inte att få göra. Men jag kanske kan få bli arg.
Få för vem? För mig själv så klart. Jag vill lära mig att låta mig själv bli arg. Jag vill börja känna ordentligt igen. Jag har varit utan det så länge att jag inte ens saknat det. Men nu märks det, men jag vill att det ska kännas också. På riktigt.

Varför kan man inte bara bestämma hur man ska känna? Om man rent förståndigt vet att någonting skulle vara bra, varför kan man inte bara bestämma sig för att känna så? Varför ska det alltid finnas något i vägen? En liten tanke eller en annan känsla som förstör. Jag förstår inte. Varför inte? Varför inte bestämma sina känslor? Det vore så mycket enklare. Och varför kunde livet inte vara enkelt? Nej. Livet är ju inte enkelt. Livet är ju svårt. Känslor är en stor del av livet. Logik. Känslor ska vara svåra. Det är ju som livet.
Men det kunde varit på ett annat sätt. Känslorna kunde varit enkla. Jag önskar att jag kunde bestämma vad jag känner. Just nu önskar jag det.

Jag har inga krav. Nejdå. Jag vill bara att du ska vara:

-Snäll
-Kramgo
-Rolig
-Trevlig
-Social
-Gosig
-Charmig
-Smart

Sen ska du självklart:
-Tycka att jag är
   bäst
   snyggast
   roligast
   mest intressant i hela världen
   smartast
   gosigast att krama på
   superdupermegacharmig
-Tycka att du saknar någonting när jag inte är där
-Vilja väcka mig på morgonen för att du bara måste umgås med mig
-Låta bli att väcka mig, för att du tycker om att ligga och titta på mig när jag sover
-Tycka att alla mina brister är supercharmiga
-Alltid finnas där
-Tycka att jag passar mycket bättre i dina kläder än vad du gör!

Så jag har all rätt i världen att bli alldeles trött på alla dessa tjejer som sitter och väntar på prince charming. Jag menar, man kan nöja sig med det lilla också.

Det är inte så konstigt att jag inte har någon pojkvän...

Om du inte fanns... Det känns så hemskt att säga så, men om du inte fanns skulle skillnaden i mitt liv inte vara så stor. Jag skulle inte sakna dig. Jag skulle tänka på dig, först ofta, sen ibland, och efter ett tag bara lite då och då. Men till slut skulle minnet av dig följas med ett "Just det. Du fanns."
Jag vill inte att du ska dö, det får du inte tro. Men om du försvann från mitt liv skulle det inte vara hela världen. Det skulle inte vara så mycket alls faktiskt.
Tänka sig vad man kan vara korkad ibland. Jag trodde aldrig att du betydde någonting, men jag låtsades att du gjorde det för att jag inte hade någon annan. Men vet du? Nej. Du kommer aldrig veta. För jag kommer aldrig säga det till dig, eftersom det inte är värt det. Men om jag skulle säga något, så skulle jag säga så här:
Du betydde aldrig någonting. Jag visste hela tiden precis vem du var och jag vet det fortfarande och du bevisar det varje dag. Varje dag bevisar du att jag inte har fel. Att du verkligen är så som jag visste att du var. Och du, vet du en annan sak? Jag har andra. Jag har inte kommit på det förrän nu men du är inte den enda som har sett mig. Tvärtom. Jag tror du är en av de få som jag faktiskt umgåtts med men som faktiskt inte sett mig. Jag tror inte att du ens vet vem jag är. Egentligen. Om du tänker efter. Men det gör ingenting, för det finns andra som faktiskt ser mig och som vet vem jag är. Andra som jag bryr mig om, som jag skrattar med och som får mig att må bra på sätt du aldrig kommer kunna få mig att må bra. Andra som betyder någonting. Vet du varför de betyder någonting? För att de inte är rädda att visa mig vilka de egentligen är. För att de har växt upp och är inte kvar i samma barnsliga tankar som du. De klarar av att finnas där på ett sätt som du inte ens är i närheten av att förstå.
Jag är inte arg på dig. Du har inte gjort något fel, du bara är som du är! Jag är bara lite uppgiven. För jag vet att jag aldrig kommer få säga detta till dig, eftersom jag inte betyder någonting för dig. Men jag skulle vilja säga det. Bara för att. Bara för att det är så enkelt att vara den som vänder sig om och går därifrån, den som skakar på huvudet och säger nej. Den som avslutar.