Grabbdag!

Det är lite lyx att jag får ha en grabbdag! Och med bästa grabbarna också!! Julklappsköpen; CHECK. Jamma med grabbarna; CHECK. Och nu låter det ju som att jag deltog i detta jammande, men jag kan ju då stolt säga att jag tog två ackord på piano och en ton på elbas. Snacka om participation!!! Inte illa för att vara musikalare, eller??

Sitter hos pappa och äter lite julgodis och tar tillfället i akt och bloggar lite. Jag börjar få kramp i fingrarna för att jag inte kan skriva så mycket som jag vill. Jag vill verkligen ha tillbaka min dator!!! Jag mår verkligen bättre när jag får skriva. Ge uttryck för allt jag känner, allt jag vill, allt jag inte kan uppnå, och allt det där andra i en tonårstjejs huvud. Eller... i mitt huvud, faktiskt. Och jag är banne mig inte vilken tonårstjej som helst!! Eller nåt...

Har flera låtar klara och jag blir bara mer och mer nöjd med varje. En dag kanske jag ska ha samlat tillräckligt med mod för att spela upp någonting för papi. Han är väl den som, rent yrkesmässigt, ska kunna ge mig mest konstruktiv kritik, och kanske just därför är jag så mycket mer osäker på alla låtar när jag ska spela upp för honom.... Men en dag!!

Nu har jag en nyårsklänning!! Sponsrad och godkänd av papi! Den är inte alls som någonting jag brukar köpa, men jag kan verkligen se mig själv använda den (använder den nu iofs, men you get the point!). Den är sjukt snygg, och så fort jag har min dator ska jag egofota mig själv till tusen och langa bilder!!

GOD JUL! Ha en helt underbar julafton!!
BAMSEKRAMAR till alla er som läser detta (och alla andra också, för den delen!)


Serious shit

Lätt att skaffa sig, lätt att gömma.
Lätt att känna sig stolt över, lätt att glömma.
Lätt att avfärda, ifall någon skulle fråga.
Lätt att njuta av.
Lätt att skratta åt, lätt att skämta om.
Lätt att leka med, lätt att önska sig.
Lätt att tappa kontroll över, och att skrämmas av.
Lätt att gråta för.
Lätt att vägra inse, lätt att smutskasta.
Lätt att veta om, lätt att låta bli att förstå.
Lätt att avslöja, när det gått för långt.

SVÅR ATT LEVA MED.

Vad gör man?

När man vet saker som man kanske inte borde veta?
När man inte får säga saker andra kanske borde veta om?
När saker och ting förändras och man inte kan göra någonting för att förhindra det?


Varför inte?

Helt ärligt, på frågan "hur mår du?", hur ofta väntar du dig eller till och med antar att svaret blir "bra"? Jag vet att jag gör det hela tiden. Ibland blir jag nästan lite illa till mods när personen jag frågat gör en grimas och jag ser att han eller hon förbereder sig på att säga "inte så bra" eller "kunde varit bättre" eller något annat som betyder att man måste lyssna och ge kloka råd. Men är det inte just det man går med på genom att fråga "hur mår du?"...? Eller har den frågan blivit en fråga med ett redan bestämt svar? Är det en social regel nu, att man måste svara "bra"? För man mår inte alltid bra. Det är ett faktum som alla vet om. Man mår dåligt ibland. Och varför inte säga det? Varför inte svara "jag mår skit" den dagen man faktiskt mår skit, när någon frågar. Varför inte vara ärlig? Jo, för att det gör folk obekväma. Man vill inte ha det svaret. Men är inte ett ärligt svar bättre än ett oärligt? Borde man inte känna sig... hedrad när någon faktiskt vill berätta om sina sorger och bekymmer för en? Jag menar, det betyder ju att personen i fråga litar på en tillräckligt mycket för att känna att han eller hon kan dela med sig av sådana saker. Är inte det någonting positivt?

Hur mår du?

Jag mår riktigt jävla dåligt.

Matematik och logiskt tänkande

Inte på en torsdagkväll. Nej.
Kan jag inte bara säga att jag kan allting och låta det vara?

Bada imorgon. Jihoo. Jag känner mig så entusiastisk. Jihoo! Bättre...
Jag måste plocka fram bikini (känns strange) och handduk och sen bär det av till kyrkan imorgon bitti. SUPER. Ska för första gången i mitt liv få uppleva en luciamorgon i Adolf Fredriks kyrka från publikens håll. SER FRAM EMOT DET!
SKÅL och godnatt!


Butterfly

Sweet as the sound of my newformed wings
I stretch them open, I let them dry
I haven't seen this world before
But I'm excused, I'm a butterfly

Sweet as the touch of your newborn wings
We fly in circles, we play with the sun
We haven't seen this world before
So fair, so bright, so blue the sky

Love me, love me on the leaves
Before we say goodbye
Love me, kiss me with the breeze
You will be my lullaby
Tomorrow I'll die
Tomorrow I'll die
Tomorrow I'll die
Tomorrow I'll die
Be my lullaby

Love me, kiss me with your breeze

Love me, love me on the leaves

Love me, love me on the leaves
Before we say goodbye

Sweet as the wind as it gently blows
The day away. And the night time comes
Great are the wonders that silence shows
I fall asleep and I dream of the sun

And my butterfly


RSS 2.0