LoveLind

Ibland är livet svårt.
Ibland skiner solen.
Ibland har du ingen aning.
Ibland måste du förklara.
Ibland fryser du om fötterna.
Ibland är du någon nära.
Ibland hakar internet upp sig.
Ibland kommer det som ett brev på posten.
Ibland kan du inte sluta le.
Ibland är gylfen öppen.
Ibland slår det dig hur begåvad du är.
Ibland hoppas du att du misstar dig.
Ibland leker du.
Ibland leker folk med dig.
Ibland är livet svårt.
Men vet du vad?
Det ordnar sig.

Jaha. Så är man hemma igen...
Jag har inte lagt in bilderna på datorn än, men jag ska göra det och någon liten bild kan jag väl lägga ut här på bloggen, det borde jag väl ändå orka...
Vi har haft regn och härligt alla dagar, men vi har haft det så galet bra!!!!
Har ni någon sån där kompis som ni bara kan vara er själva med? Alltså på riktigt. Någon som ni vet att ni kan göra bort er inför, någon som ni vet kommer tycka om er fast ni gör dumma saker. Någon som ni inte behöver göra er till för, någon som tycker om er iaf. DET HAR JAG! Och vi är tajtare än någonsin! That's just how it is.

Du har tänkt allt som sagts om mig
Du kan tro allt du hört om mig
Du kan ställa frågor om sanningen
Finns det en eller finns det tusen?
Svara rakt från hjärtat nu
Ditt medlidande kan jag va utan
Om det här ska vara allt vi hann
Så håll mig hårt,
håll mig älskling nu

Stockholm vaknar långsamt på droger och på sorg
Snön hyr ut sin oskuld till hela Kungsholms torg
Det känns som när jag kom hit way back in 93
En ynklig rad av fotspår,
en okänd kontinent

Släpp snälla, släpp taget nu
Jag kan stå, gå eller krypa härifrån
Om det här är allt vi hinner med,
så håll mig hårt min älskling

Nu vaknar staden långsamt och jag är full igen
Snön hyr ut sin oskuld för skiten bara känns
Det känns som när jag kom hit way back in 93
En ynklig rad av fotspår,
en oändlig kontinent

Stockholm vaknar långsamt och jag är full igen
Snön hyr ut sin oskuld till hela Kungsholmen
Det känns som när vi kom hit till möjlighetens land
Vi kan följa mina spår hem
Columbus var mitt namn

Om 32 timmar sitter jag på ett flyg till SPANIEN! Jag och Karro ska på beer pong. Vi ska ut och dansa salsa. Vi ska träffa spanjorer. Vi ska shoppa. Vi ska svulla i god mat. Vi ska fota galet och lägga upp allt på facebook så att alla kan se hur sjukt kul vi hade och visa hur meningslösa deras egna liv är jämfört med våra! Eh... Nej. Men vi ska på beer pong, vi ska dansa salsa, vi ska träffa spanjorer och shoppa och svulla och fota!
Nu ska jag packa... He. He. Det kommer ju gå bra... NEJ! Jag suger på att packa! Och jag vet inte vad jag ska lyssna på för musik!!!! HJÄLP!

Sakta men säkert kommer känslorna tillbaka. Först några äkta skratt, efter det en liten tår som sakta faller. Vad kommer sen? Kan jag kanske få bli arg? Jag har massa saker jag är arg för, men man ska ju inte vara arg så jag har låtit bli att bli arg. Kan jag kanske få skrika och bli alldeles galen? Kan jag kanske få säga vad jag tycker? Få skälla ut alla som någonsin gjort mig arg?
Nej. Det kommer jag inte att få göra. Men jag kanske kan få bli arg.
Få för vem? För mig själv så klart. Jag vill lära mig att låta mig själv bli arg. Jag vill börja känna ordentligt igen. Jag har varit utan det så länge att jag inte ens saknat det. Men nu märks det, men jag vill att det ska kännas också. På riktigt.

Varför kan man inte bara bestämma hur man ska känna? Om man rent förståndigt vet att någonting skulle vara bra, varför kan man inte bara bestämma sig för att känna så? Varför ska det alltid finnas något i vägen? En liten tanke eller en annan känsla som förstör. Jag förstår inte. Varför inte? Varför inte bestämma sina känslor? Det vore så mycket enklare. Och varför kunde livet inte vara enkelt? Nej. Livet är ju inte enkelt. Livet är ju svårt. Känslor är en stor del av livet. Logik. Känslor ska vara svåra. Det är ju som livet.
Men det kunde varit på ett annat sätt. Känslorna kunde varit enkla. Jag önskar att jag kunde bestämma vad jag känner. Just nu önskar jag det.

 
Så är det helt enkelt. De är underbara, roliga, fina, härliga, mysiga och alltid där när man behöver dem. De får en att skratta och le, må bättre när man mår dåligt och man får till och med sätta sig med ett paket glass och gråta om man känner för det.
HEJA F.R.I.E.N.D.S.!
Feel-good program som innehåller ALLT! Kärlek, humor, vänskap, sorg, mer humor... Nej, det är bäst helt enkelt!
PUSS PÅ F.R.I.E.N.D.S.!

Hur tänker jag när jag ser mig själv i spegeln?

Hej. Vad fin du är. Du ser lite trött ut, har du sovit dåligt? Oj. Vad du är ruffsig i håret! Nej. Den där tröjan kan du inte ha till de där byxorna. Vad snyggt sminkad du är. Är du säker på att den där koftan verkligen passar? Borde du inte sätta upp håret kanske? Ska du verkligen ha den där tajta tröjan? Din mage putar ut. Dina lår ser jättetjocka ut i de där jeansen. Hm. Du borde inte ha urringat, vad ska du med det till? Du är inte lika snygg i det där som din kompis är. Nej så där kan du inte se ut. Du borde träna mer. Du borde inte ätit så mycket mat. Du borde verkligen inte tjockat i dig den där chokladen. Titta på dig själv! Vad ful du är. Det är ingen idé att du sminkar dig, du blir inte snyggare för det. Du borde verkligen sminka dig, du ser hemsk ut.

Jag är inte jag när jag ser mig själv i spegeln. Jag är någon annan. Jag är någon som jag får vara kritisk mot. Jag får tänka om mig själv att jag är ful, tjock, för mycket av si och för lite av så. Alla andra kan vara perfekta men inte jag. Jag kan inte vara perfekt för mig själv. Det funkar inte så, inte när jag ser mig själv i spegeln.
Och genom att vara någon annan framför spegeln kan jag också tänka, väldigt sällan men ibland, att jag är fin. Det får jag nämligen inte tycka om mig själv men det är HELT OK att tycka om andra. Men inte om mig själv. Men framför spegeln, i några sekunder, får jag tycka att jag är fin för framför spegeln är jag inte jag.

Bild tagen av Jossan!

ÄNTLIGEN!!
NU HAR JAG MIN NYA DATOR!!!
ÄLSKAR DEN!!