Du får stå kvar. För jag går nu.

Jag menar, känslan av att kunna gå ifrån någon... erkänn att det är en härlig känsla. Det är fånigt, jag vet, och de flesta skulle inte våga erkänna den svagheten hos sig. Om det nu är en svaghet. Är det en svaghet att vilja vara stark? Vad är en svaghet? Att vara svag är, enligt mig, att inte kunna stå för vad man tycker. Så att stå för att man har svagheter... är det verkligen svagt?
Jag vet att jag har svagheter. Och det säger jag inte för att verka stark. Jag säger det för att jag vet det. Men varför skämmas för det? Alla har svagheter, det vore väl värre om man inte hade några, eller? Vad är en svaghet?
Jag tycker om att kunna gå ifrån folk. Jag hatar att bli lämnad. Men jag överlever det också, trots att det inte känns så.
Hur kan ett liv falla samman? Jag menar, man kan ju inte stå där utan ett liv. Det enda som händer är ju att livet förändras, är det inte så? Livet har varit på ett sätt innan och plötsligt är det inte så längre. Är det verkligen så hemskt? Är inte förändring en del av livet? Ett bevis på att saker faktiskt händer oss och att vi utvecklas och att livet går vidare. Att vi inte står stilla på samma ställe och trampar.


Embrace change and you will find peace.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0