Jag har ofta funderat på det där, vilken årstid som är min absoluta favorit. Är det
vintern med all underbar snö och den glittrande marken så full av frost och iskristaller? Eller är det den fantastiska
sommaren med de underbart soliga dagarna och värmen i luften? Eller ligger min förtjusning någonstans mittemellan? Tycker jag kanske bäst om
vårens milda vindar och alla löften om värme som de bär med sig? Eller är jag kanske som allra mest fäst vid
höstens vackra färger och den kyliga lukten som ger en mig en klarhet i själen och ett lugn i hjärtat?
Och så kom jag på det!
Årstiderna. Så är det. Jag älskar årstiderna! Jag älskar att få se på när min värld, sakta men säkert, går från renaste vit till klaraste grönt och sedan blir gul, orange och röd och så återigen vit. Jag älskar att se blommorna slå ut, snön smälta och träden knoppa. Jag älskar att ena dagen halka fram i gymnastikskor, eftersom jag är alldeles för envis för att göra som mamma säger och gå i vinterkängor, och sedan nästa dag upptäcka att de är alldeles våta av allt slask. Det är det som gör livet lite mer levande. Det är det som gör att jag vet att tiden inte står helt stilla. Det är det som gör att jag kan andas. Att jag vet att världen förändras; och jag med den.
Så... Årstiden. Det är min favoritårstid. Det tycker jag låter bra.
