LoveLind

Ibland är jag lycklig över min humor och det faktum att jag verkligen kan skratta åt så fåniga saker som den filmen. Ojojoj! Ett gott skratt förlänger livet. Den filmen var ju bara smått freakead, men jag gillar't! Freakeat är inte helt fel!

Funderar på att sitta uppe ett tag till och titta på Tin Cup, men jag tvivlar på att jag orkar...

Tänka sig att man ändå aldrig är mer än människa. Hur mycket man än vill och tror sig vara mer eller annat eller kanske mindre... man är bara människa. Och ibland kan det vara skönt. Att veta att man inte har något val. "Varför känner jag så här?" "Varför reagerar jag så här?" För att det är så man känner, så man reagerar!! Det finns ingenting man kan göra åt saken, människor är människor. De beter sig och är och man kan känna utan att egentligen känna, bara för att man vet innerst inne att det är så här jag ska känna. Man kan reagera utan att egentligen bry sig bara för att man är fullkomligt medveten om att det är precis så man ska reagera! Men det betyder inte att känslan sitter i eller att man egentligen bryr sig. Det betyder bara att man är mänsklig. Och vad är det för fel med det egentligen? Att vara mänsklig. Det är väl inte mer än rätt att få vara det då och då, eller?!

Nu är jag mänsklig. Jag känner och reagerar. Och jag tycker och tänker. Och jag skrattar åt att jag inte är mer än människa. Och jag skrattar gott. För ett gott skratt förlänger livet.

♥