LoveLind

Om du inte fanns... Det känns så hemskt att säga så, men om du inte fanns skulle skillnaden i mitt liv inte vara så stor. Jag skulle inte sakna dig. Jag skulle tänka på dig, först ofta, sen ibland, och efter ett tag bara lite då och då. Men till slut skulle minnet av dig följas med ett "Just det. Du fanns."
Jag vill inte att du ska dö, det får du inte tro. Men om du försvann från mitt liv skulle det inte vara hela världen. Det skulle inte vara så mycket alls faktiskt.
Tänka sig vad man kan vara korkad ibland. Jag trodde aldrig att du betydde någonting, men jag låtsades att du gjorde det för att jag inte hade någon annan. Men vet du? Nej. Du kommer aldrig veta. För jag kommer aldrig säga det till dig, eftersom det inte är värt det. Men om jag skulle säga något, så skulle jag säga så här:
Du betydde aldrig någonting. Jag visste hela tiden precis vem du var och jag vet det fortfarande och du bevisar det varje dag. Varje dag bevisar du att jag inte har fel. Att du verkligen är så som jag visste att du var. Och du, vet du en annan sak? Jag har andra. Jag har inte kommit på det förrän nu men du är inte den enda som har sett mig. Tvärtom. Jag tror du är en av de få som jag faktiskt umgåtts med men som faktiskt inte sett mig. Jag tror inte att du ens vet vem jag är. Egentligen. Om du tänker efter. Men det gör ingenting, för det finns andra som faktiskt ser mig och som vet vem jag är. Andra som jag bryr mig om, som jag skrattar med och som får mig att må bra på sätt du aldrig kommer kunna få mig att må bra. Andra som betyder någonting. Vet du varför de betyder någonting? För att de inte är rädda att visa mig vilka de egentligen är. För att de har växt upp och är inte kvar i samma barnsliga tankar som du. De klarar av att finnas där på ett sätt som du inte ens är i närheten av att förstå.
Jag är inte arg på dig. Du har inte gjort något fel, du bara är som du är! Jag är bara lite uppgiven. För jag vet att jag aldrig kommer få säga detta till dig, eftersom jag inte betyder någonting för dig. Men jag skulle vilja säga det. Bara för att. Bara för att det är så enkelt att vara den som vänder sig om och går därifrån, den som skakar på huvudet och säger nej. Den som avslutar.