rädsla
Rädsla är en känsla som man känner vid hot eller riskfyllda situationer, både äkta och inbillade. Rädsla kan också förklaras som ett extremt ogillande av situationer, tillstånd, saker, människor och liknande, till exempel mörkräddhet. Rädsla varierar kraftigt från person till person, och kan sträcka sig från en mild känsla av oro till extrem rädsla, kallad paranoia, skräck eller fobi.
Rädsla ingår i grundkänslorna som är medfödda - en reflexartad reaktion. Det finns också inlärd rädsla, där socialt betingad rädsla ingår.
skräck, fasa, fruktan, bävan, förfäran, förskräckelse, ångest, fobi; ängslan, räddhåga, farhåga, feghet, klenmod, oro.
Tänk om det gör ont?
Tänk om något är fel?
Tänk om jag har förstört allting?
Tänk om det inte går att fixa?
Tänk om något har gått sönder?
Tänk om jag inte kan rätta till det?
Tänk om livet vore enkelt...
Jag har ingen aning.
-
- Om huvudvärk håller i sig fyra dagar i sträck, är det verkligen bara vanlig huvudvärk då?
- Kan man förlora någonting man aldrig haft?
- Hur vet man när man verkligen har satt sig i klistret?
- Är ett misstag verkligen ett misstag om man gjorde det med flit?
- Varför kan vi inte styra över våra känslor?
- Vore inte världen mycket enklare om vi alltid visste varför vi gör som vi gör?
- Kan man ställa för många frågor?
- Hur kommer det sig att man bara mår dåligt av viss musik?
- Varför är det så läskigt att vara ensam?
- Vad är bekräftelse egentligen?
- Om man verkligen vill något... borde man sätta sina egna intressen i första rummet?
- Kan man ställa för många frågor?
- Om vi ändå ska dö, varför kan man inte bara leva som man vill?
- Hur kommer det sig att vissa saker är okej för några men inte för andra?
- När blir man en elak människa?
- Kan man ställa för många frågor?
- Vad är en riktigt vän egentligen?
- Hur vet man vad man känner?
- Vem bestämmer vem som ska tycka vad och vad har den personen att göra med någonting?
- Kan man ställa för många frågor?
- Vem säger att man måste vara kär?
- Kan man ställa för många frågor?
- Kan man förlora någonting man aldrig haft?
- Hur vet man när man verkligen har satt sig i klistret?
- Är ett misstag verkligen ett misstag om man gjorde det med flit?
- Varför kan vi inte styra över våra känslor?
- Vore inte världen mycket enklare om vi alltid visste varför vi gör som vi gör?
- Kan man ställa för många frågor?
- Hur kommer det sig att man bara mår dåligt av viss musik?
- Varför är det så läskigt att vara ensam?
- Vad är bekräftelse egentligen?
- Om man verkligen vill något... borde man sätta sina egna intressen i första rummet?
- Kan man ställa för många frågor?
- Om vi ändå ska dö, varför kan man inte bara leva som man vill?
- Hur kommer det sig att vissa saker är okej för några men inte för andra?
- När blir man en elak människa?
- Kan man ställa för många frågor?
- Vad är en riktigt vän egentligen?
- Hur vet man vad man känner?
- Vem bestämmer vem som ska tycka vad och vad har den personen att göra med någonting?
- Kan man ställa för många frågor?
- Vem säger att man måste vara kär?
- Kan man ställa för många frågor?
Serious shit
Lätt att skaffa sig, lätt att gömma.
Lätt att känna sig stolt över, lätt att glömma.
Lätt att avfärda, ifall någon skulle fråga.
Lätt att njuta av.
Lätt att skratta åt, lätt att skämta om.
Lätt att leka med, lätt att önska sig.
Lätt att tappa kontroll över, och att skrämmas av.
Lätt att gråta för.
Lätt att vägra inse, lätt att smutskasta.
Lätt att veta om, lätt att låta bli att förstå.
Lätt att avslöja, när det gått för långt.
SVÅR ATT LEVA MED.
Lätt att känna sig stolt över, lätt att glömma.
Lätt att avfärda, ifall någon skulle fråga.
Lätt att njuta av.
Lätt att skratta åt, lätt att skämta om.
Lätt att leka med, lätt att önska sig.
Lätt att tappa kontroll över, och att skrämmas av.
Lätt att gråta för.
Lätt att vägra inse, lätt att smutskasta.
Lätt att veta om, lätt att låta bli att förstå.
Lätt att avslöja, när det gått för långt.
SVÅR ATT LEVA MED.
Utan inspiration i tre sekunder försmäktar jag vid denna dator...
Klockan är kvart i elva, vad kan man begära av en tonåring med sömnbrist? Inte en klyftig och sammanhängande status iaf...
Jag tänker för mycket ibland. På hur livet är, på hur jag är, på hur allt kommer sluta. Jag tror att det är därför jag tycker så mycket om att skriva berättelser, för att jag då vet hur livet är, hur personerna är och hur allt kommer sluta. Jag vet att den där personen kommer bli och göra si och så, jag vet att de där två kommer bli ett par, jag vet att den och den kommer att dö... Tänk att veta allt det i verkliga livet. Vad hemskt.
Nu är flummigheten på så hög nivå att jag fattar att jag måste sova. Ha en trevlig natt med mycket uppiggande sömn! Dröm inga mardrömmar!
CIAO!
Jag tänker för mycket ibland. På hur livet är, på hur jag är, på hur allt kommer sluta. Jag tror att det är därför jag tycker så mycket om att skriva berättelser, för att jag då vet hur livet är, hur personerna är och hur allt kommer sluta. Jag vet att den där personen kommer bli och göra si och så, jag vet att de där två kommer bli ett par, jag vet att den och den kommer att dö... Tänk att veta allt det i verkliga livet. Vad hemskt.
Nu är flummigheten på så hög nivå att jag fattar att jag måste sova. Ha en trevlig natt med mycket uppiggande sömn! Dröm inga mardrömmar!
CIAO!
You've got a friend
Det är aldrig kul att behöva stå där och se på när ens vänner mår dålig.
Men något man lär sig är hur man kan stå och se på
samtidigt som man vet att man inte kan göra någonting.
Det är inte lätt.
Men man lär sig.
Och vet ni vad?
Ofta är det precis vad ens vänner begär från en -
att man ska stå bredvid,
vara med när stormen blåser förbi
och sedan stanna kvar även när livet ligger i lä.
Men något man lär sig är hur man kan stå och se på
samtidigt som man vet att man inte kan göra någonting.
Det är inte lätt.
Men man lär sig.
Och vet ni vad?
Ofta är det precis vad ens vänner begär från en -
att man ska stå bredvid,
vara med när stormen blåser förbi
och sedan stanna kvar även när livet ligger i lä.
Dikter i regnet...
Sommarlov, regnet öser ner.
Sommerlov, ingen sol jag ser.
Jag tyckte nog att jag var ganska påhittg...
Åt våfflor till frukost imorse. Med sirap. Det var omnomnom!!! Sitter här och funderar på att skriva en låt. Men jag vet inte riktigt vad den i sånt fall skulle handla om och jag *råkade* spräcka en sträng på gitarren igår och jag vet inte om jag känner för att skriva en pianolåt... och om jag skulle göra det... jag vet fortfarande inte vad den skulle handla om!
Jag saknar min dator som i och för sig bara är några hundra meter ifrån där jag nu sitter, men... är man lat så är man.
Tough shit!
Så nu sitter jag här i ett hörn och bloggar om ingenting och vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Ska jag gå och hämta min dator? Ska jag skriva en låt? Hm... svår fråga...
Sommerlov, ingen sol jag ser.
Jag tyckte nog att jag var ganska påhittg...
Åt våfflor till frukost imorse. Med sirap. Det var omnomnom!!! Sitter här och funderar på att skriva en låt. Men jag vet inte riktigt vad den i sånt fall skulle handla om och jag *råkade* spräcka en sträng på gitarren igår och jag vet inte om jag känner för att skriva en pianolåt... och om jag skulle göra det... jag vet fortfarande inte vad den skulle handla om!
Jag saknar min dator som i och för sig bara är några hundra meter ifrån där jag nu sitter, men... är man lat så är man.
Tough shit!
Så nu sitter jag här i ett hörn och bloggar om ingenting och vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Ska jag gå och hämta min dator? Ska jag skriva en låt? Hm... svår fråga...
Kunde inte...!?
Kunde inte alla bara förstå vad man vill? Så slipper man förklara och folk slipper undra. Kunde inte alla förstå när man vill prata och när man vill vara ifred? Kunde inte alla förstå när man är ledsen och när man är glad? Och varför. Kunde inte alla förstå hur man känner och varför? Det skulle göra världen så mycket enklare. Inga missförstånd.
Men nu är det ju inte så. Och vad vet jag; det kanske till och med är för det bättre?
Men nu är det ju inte så. Och vad vet jag; det kanske till och med är för det bättre?
Death and breakfast
Who am I to decide wheather a creature smaller than me gets to live or die? Why is that suddenly a decision I can make? I have no right, what so ever, to kill another human being, that's for sure. But what about all the other living creatures? They can't speak up for themselves. They can't make us understand how this makes them feel - if they can feel at all.
This morning, when I ate breakfast, there was a bug on my window. I hate bugs. I really do. So I took a piece of paper and killed the bug on my window. And it made me think. Is this really the way to do things? Just because you don't like something you make it not exist. "This is the circle of life" some say. I agree. This is how it's done. It just is. And there's not much one can do to question it. But it made me think.
I don't say that it's wrong or right.
I just say it is.
This morning, when I ate breakfast, there was a bug on my window. I hate bugs. I really do. So I took a piece of paper and killed the bug on my window. And it made me think. Is this really the way to do things? Just because you don't like something you make it not exist. "This is the circle of life" some say. I agree. This is how it's done. It just is. And there's not much one can do to question it. But it made me think.
I don't say that it's wrong or right.
I just say it is.
Bakgrundsmusik till mitt liv, tack!
Jag vill ha bakgrundsmusik till mitt liv! Tänk att stå på en strand i solnedgången och titta på havet och ha "What if you" med Joshua Radin i öronen. Underbart! Det skulle se så vackert ut... och även utan musik så är ju solnedgång, strand och hav inte helt fel. FAST! Med musik så blir det ju liksom en helt annan grej!
Jag vill ha bakgrundsmusik till mitt liv! Och så anpassas musiken (såklart) till vad som händer i livet. Så när det händer tråkiga saker så hör man lugna sorgliga låtar, som "Where did my heart go?" med James Ingram, och när det händer chockerande och förvånande saker ska det vara låtar som "With me" med Sum 41.
Åh, vad jag skulle älska att ha bakgrundsmusik till mitt liv!
Jag vill ha bakgrundsmusik till mitt liv! Och så anpassas musiken (såklart) till vad som händer i livet. Så när det händer tråkiga saker så hör man lugna sorgliga låtar, som "Where did my heart go?" med James Ingram, och när det händer chockerande och förvånande saker ska det vara låtar som "With me" med Sum 41.
Åh, vad jag skulle älska att ha bakgrundsmusik till mitt liv!
